Min Katt

Varför jag älskar katter? Du kan aldrig fjäska för en katt varken med mat eller godis. Om katten gillar dig då visar den det för hela världen men gillar den dig inte... ja då gör den likadant :)

Som den danske poet Halfdan Rasmussen skrev:

Lille kat, lille kat
lille kat på vejen.
Hvem er du, hvem er du?
Jeg er sgu min egen!

Min katt hette Pjevs och vi fick henne när jag var 2 år gammal och hon var min bästa vän.  Jag  älskade henne så mycket. Varje gång jag var ledsen kom hon till mig och kråmade sig som om hon ville trösta mig. Jag vet inte hur många gånger man kunde ha kallat henne för en dränkt katt. Konstigt nog verkade hon inte ha något emot det snarare tvärtom.

Ett par gånger om året fick hon en kull ungar och jag gosade med de små liven i ungefär en dryg vecka innan de försvann. Från början förstod jag inte vart de tog vägen men när jag var 10 år råkade jag en gång komma ut i garaget och där fick jag se min far stå med en kattunge i sin knutna hand och handen högt över huvudet. Jag hann precis registrera det, när han med all kraft slungade det lilla försvarslösa djuret med all kraft i betonggolvet. Han lyfte upp ungen igen och la den i en hink med vatten och tryckte sedan ner en spann i den andra.

Nu visste jag vart våra kattungar fanns och jag förstod också varför Pjevs sprang runt och letade och pep. Bilden av min far som slog ihjäl kattungarna ser jag fortfarande framför mig. Jag tänker ibland på om det hade varit idag det hade hänt. Skulle han ha kostat på ungarna en spruta, men bäst av allt steriliserad henne? Nej, han skulle ha gjort likadant. Det var bara ett djur och inget att offra pengar på. För far var Pjevs nog som en sorts arbetare, hennes jobb bestod i att fånga möss.

När jag var 19 år stack jag hemifrån till Sverige. Jag ville leva mitt eget liv så jag bosatte mig i Uddevalla där jag fick arbete och jag lärde mig språket via naturmetoden. Jag var ute bland folk, hjälpte till med sjöscouterna och hade det allmänt bra.

Den sommar när jag fyllde 21 ringde min mor. Utan omsvep talade hon om att Pjevs var död. Hon hade legat ute på verandan i solen och sovit och när min farfar skulle in och dricka kaffe hade han böjt sig för att klappa henne. Hon hade dött i sömnen! Pjevs blev 19 år.

Ända sedan den gången har jag velat ha en katt igen. Jag fick en katt då min förstfödde son var baby. Tyvärr visade det sig att han var allergisk och nu kan jag med sorg berätta att alla tre pojkar är allergiska mot katter, kanin, marsvin och hästar. Pollen skall vi inte prata om.... så min dröm om den lille katten som kommer smygande får fortsätta att vara en dröm för mig.

 

Att läsa

Meny

 

© Malaika's Design