Maskrosbarn Du som ser mig blomma nu, en maskros klar att dö när marken om ett litet tag täcks av den kalla snö'   Ber du mig då att stanna kvar och lysa upp din dag, då ber jag dig att stanna upp ett litet, litet tag   och se det rädda barnet som ensamt drog sig fram och aldrig visste värdet sitt men bara kände skam   och se en vuxen kvinna ensam, stundom svag, som ändå levt ett värdigt liv... till sista andetag Copyrigth © 2007 Joan Petterson Att läsa Meny